Framtiden och meningen med livet

Helt ärligt! Är jag den endaste som undrar över samhällets uppbyggnad? Vi går i skolan i 12 år och med lite tur kommer vi på vad vi gärna vill läsa vidare, eller så väljer vi en utbildning, bara för att ha en utbildning, för att kunna komma ut och arbeta.

Jaha, så sitter man här, på sin fina utbildning och undrar vad i hela fridens namn man gör här. För vad händer när man är klar?! Jo, så ska man arbeta arbeta arbeta. Inte för att du har en primär lust. Nej därför utan arbete har man inte råd att leva. Eller snarare råd att konsumera. För det är nämligen det som är livet. Det är ju också det som till viss del illustreras i många av dess bloggar, som en av de blogg’s som jag læst av en svensk bloggare boende i London.

Ett typiskt blogg inlägg hos henne låter ungefär;

”Vaknade idag och tog frukost med bästa väninnan på det nya caféet, vi beslutade att ta vår shopping inne på Selfridge idag. Jag hatar verkligen Selfridge, men guuuud vilka söta skor jag köpte!” (se bild)

Ja ha tänkte jag… Få jag så se de där skor.

Är det verkligen det vi tycker är så livsavgörande att skriva om? Ger de nya skorna så mycket mening i våra liv att vi ska skriva om det?

Jag undrar om denna bloggare får en upprymd känsla i kroppen när hon går i sina nya skor? Och hur lång tid varar den känslan? Varför var det att jakten på skorna var viktigare än den tid, upplevelse som hon fick av att gå runt i detta inköpscenter som hon hatar. Jag vet inte, men kunde man inte tänka sig att om man är omringar av saker som inger en känsla av hat i kroppen, skulle det inte var tänk bart att det är en stor uppoffring hon gör för att finna dess skor?

Ja, jo jag vet ju att begreppet sko-fetisch existerar. Men hur i hela fridens namn har den här fetischen uppstått?

Vad är det som gör att något betyder något för någon som gör att livet blir meningsfullt?? Om det nu är konsumeringen som ger vårt liv mening, som är det hemliga receptet på ett lyckat och lyckligt liv, så har vi ju en politik som är helt underbar!!! Tack (!!!)…eller?

Så var det cirkus i huset

För ett par veckor sen hade kollektivet jag bor i ”Maos Lyst” årsfest. Denna fest har äger rum Onsdagen føre Skær-torsdagen i nu 18 år. Detta år hade vi valt temat ”Cirkus fest”.

Och vilken Cirkus det sen blev, på så många olika vis!

Hade inviterat en man, som inte hade uppfattat att jag redan var ”upptagen”, hade inviterat två flickor, var den ena var gravid och är uppenbarligen kraftigt påverkad av kroppens hormon förändringar. Hon blev så sur över att jag inte gav ”den rätta” reaktionen på hennes graviditet, att de två gick hem och har inte talat med mig sen dess. Ja, det är ju klart att då man är gravid och kommer till en fest med 200 person att man kan tro att de kommer för hennes skull. Så besvikelsen över att det inte var därför vi höll fest, blev nog för stor.

Men utöver dess små missförstånd var festen en hit! Glada, fulla människor som fyllde dansgolvet hela natten till skrålande musik!!

Alla var fantastiskt utklædda! Vart år blir det vildare och større! Det har kommit till att bli något av årets event. Tidigare teman har varit bla ”Bollywood-fest” ”Queer-Rock’a Billy-fest” och ”Helte v.s. Skurk”.

Och vad nu då?

Jag har nu titta runt på några olika bloggs. Som jag ser det, har de flesta blogg’s olika profiler. Så vad ska jag då skriva om? Den nya sports-bh’n jag fått, festen vi høll sista veckan, festen i helgen, den senaste resan, mitt studie, mitt sex liv?

Som sagt, det finns så mycket att vælja, nær man nu ska skriva om absolut ingenting.

Nu har jag iaf øppnat två sidor. Veckans mat, och veckans dryck. Vad tycker ni? Har ni några førslag till frågor var jag kan hålla en triviala monolog?

Vidare ska jag på arbete nu, så jag får væl fortsætta imorgon…

Mitt førsta inlægg

Varför jag gør det, ja säg det du? Vad ska man sæga, jag gør som alla andra.

Vi har i dagens urbaniserade samhälle fått ett enormt behov av att vara någon, bli hörda och sedda – bekräftade helt enkelt. Om det inte ær nog med dem man ser varje dag, dem man håller nära och kära, varför då inte utnyttja möjligheterna før att få mer bekräftelse?

Eller kanske handlar det egentligen om att bloggen, i dagens bombardemang av informationsflöde, blivit ett legitimt forum att publicera en massa saker som egentligen ær fullständigt triviala. Ett forum var du har kontrollen øver vad som blir sagt och gjort? Ett forum var du ær i centrum!

Men vänta ær det inte samma sak som strävan efter bekräftelse…?